Fiskedag

Fiska kräftor gör man oftast i augusti, precis innan kräftorna skall leka. Det är en gammal svensk tradition och fisket sker vanligtvis nattetid.

När man fiskar kräftor använder man en mjärde, en typ av bur, som agnas med ett bete. Betet är vanligtvis någon sorts fisk, som mört, men det går också att agna med tillexempel havregryn. Den vanligaste typen av mjärde man använder ser ut som en cylinder med öppningar (ser ut som en tratt) på kortsidorna där kräftorna kan krypa in. Det finns även andra typer av mjärdar tillexempel med öppning i toppen av buren, vissa av dessa har det dock visat sig att kräftorna kan ta sig ur.

Mjärdarna läggs ut antingen med hjälp av en båt eller genom att kastas från land. I mjärden knyts ett snöre som man sen använder för att få upp buren. Om mjärden läggs i från en båt knyter man fast snöret i en frigolitbit eller liknande så man senare enkelt kan hitta buren igen. Om buren läggs i från land kan man knyta fast snöret i en sten eller träd. Var noga med att kontrollera att snöret är helt och kommer hålla då buren skall tas upp!

När man tar upp buren och skall ta ur kräftorna är det viktigt att de hanteras korrekt. Kräftan har dels klor som kan nypas riktigt rejält men också på de vanliga benen finns små klor som kan nypas. För att på ett säkert sätt hantera kräftan tar man tag över ryggskölden på den (vanligtvis med tumme och pekfinger). Sen lägger man de infångade kräftorna i en hink. I vissa vatten finns det minimimått på kräftorna, rent praktiskt är det heller ingen ide att ta upp de minsta kräftorna då det inte blir mycket mat av dessa.

Innan man kokar kräftorna skall man försöka förvara dom utan tillgång till mat i ungefär 24 timmar. Detta gör man för att de ska kunna tömma tarmen. Kräftorna kokas sen i kokande vatten, se till så att vattnet verkligen kokar när kräftorna läggs i så att de inte plågas mer än absolut nödvändigt. Det är också nu kräftorna får sin härliga färg. Kokta kräftor kan enkelt frysas ned i sitt spad och tas fram då det är dags för kräftkalas.

Det finns även tekniska hjälpmedel som man kan använda för att göra sitt fiske än mer intressant. En android app som jag testat och kan liknas vid en fiskedagbok är Fishing Report eller Fiskerapport som den heter på svenska.

Applikationen i sig är ganska enkel. Man registrerar sina fångster, platset och annat. Man kan lägga till foton och information som väder till fångsterna. Väder och platsinformation hämtas automatiskt om det finns någon uppkoppling.

Väl hemma kan man gå igenom sina fångster, köra lite statistik på dom och liknande. En trevlig app tycker jag.

Länk till nedladdning: https://play.google.com/store/apps/details?id=com.remarc.fishcomp

Berätta alltid för någon var du är

Se alltid till att någon vet att du är ute på isen speciellt om du är ensam.

Kontrollera isen

Kontrollera att isen håller och tänk på isens svagheter. Vid tillexempel ut- och inlopp finns det alltid risk att isen är svagare, mycket svagare, än andra ställen.

Utrustning

Isdobbar, en längre lina samt en visselpipa är bra att ha med sig när man är ute på isen. En annan bra sak man kan ha på sig är en såkallad flytoverall.

Pimpelfiske är spännande och en trevlig aktivitet på vintern. Alla kan pimpla!

Utrustningen som behövs är mycket enkel. En isborr, ett pimpelspö med lina, en pirk och möjligtvis ett bete. Man börjar självklart med att borra hål i isen. Rensa ur så mycket isslask som möjligt då det gör det enklare att känna vad som händer med pirken. När detta är gjort släpper man ner pirken i hålet. Låt den glida ner ändå tills den tar i botten, veva upp så pirken befinner sig strax ovanför botten, vanligtvis ett par varv på rullen.

Nu gäller det att försöka lura fisken till hugg genom att förföriskt röra pirken med hjälp av spöet. Det finns en uppsjö av olika tekniker för att göra detta och det är svårt att säga generellt hur man ska göra. En taktik kan vara att först göra några rejäla ryck för att signalera till fisken att det finns något här, eventuellt låta pirken dunsa i botten ett antal gånger. Sedan kan man variera mellan väldigt små ryck och lite yvigare rörelser. Var noga med att låta pirken vila mellan rycken, det är oftast då fisken hugger. Det är väldigt viktigt att man hela tiden är koncentrerad på linan och försöker känna i spöet om någonting är framme på pirken. Ibland är huggen ytterst försiktiga.

När en fisk väl hugger gäller det att ta upp den på isen så fort som möjligt. Ta tag i linan och dra med jämna tag upp linan med handen. Man ska inte använda spolen på pimpelspöet till detta! När fisken är bärgad kan det ibland vara bra att snabbt på ner pirken igen där möjligtvis fler fiskar väntar.

• Montera först rullen på spöet.
• Trä linan genom spöringarna närmast rullen.
• Fäst linan på spolen: 
• Trä en penna eller liknande genom spolen med lina så den kan rotera fritt.
• Nu kan du veva så linan förs över till rullen. Här behövs lite motstånd så att linan lägger sig rätt på spolen så ett sätt kan vara att dra linan genom en handduk eller liknande. Notera att linan skall rulla av rakt av från av linspolen, inte haspla av.
• Kontrollera kontinuerligt att linan läggs upp jämnt. Ju bättre linuppläggning desto enklare blir det att göra långa kast.

Bäckmete är ett spännande och roligt fiske. På många ställen kan man få öring eller harr och fisket är spännande då man ska försöka smyga sig fram för att inte skrämma fisken.

Det enklaste sättet att fiska är att använda ett vanligt metspö med krok och mask. Man bör tänka på att inte ha ett alltför långt spö då det då kan bli svårt att hantera i skogen annars. Det går även att tälja till ett spö av en gren i skogen men ett vanligt glasfiberspö är oftast lättare att hantera.

Om strömmen inte är alltför stark eller stor så är det bäst att inte använda någon tyngd på linan. Endast lina med en krok får masken att följa strömmen på ett naturligt sätt och ger dig möjlighet att fiska på ställen du annars inte skulle kunna komma åt. Om strömmen är större eller du vill ha mer precision och kunna hålla betet stilla så kan man använda några tyngder.

Oftast hugger fisken snabbt och drar betet åt något håll. Det gäller att hela tiden försöka hålla någon sorts kontakt med betet så man snabbt kan rycka upp fisken. Ofta sprattlar fisken våldsamt när man drar upp den så det gäller att vara beredd och fånga den.

Tänk på att det i många fall finns fisk på ställen man inte riktigt tänkt sig. Är det en liten bäck så kan fisken nästan stå på land. Det är alltså viktigt att fiska av alla möjliga ställen innan man lämnar det och går vidare. Den större fisken finns nästan alltid i huvudströmmen i små bäckar där det mesta av maten passerar.

Vanligtvis får man inga rekordfiskar när man bäckmetar, en fisk på 5 hekto får anses som en fin fisk. Tänk dock på att de flesta bäckar inte håller hur mycket fisk som helst så ta inte upp mer fisk än du kan använda. På detta sätt kan du återvända senare och fånga fler fiskar.

En håv är en viktig del av fiskeutrustningen. Den används för att bärga den fisk man fångat på ett säkert sätt. Håvar finns i en mängd variationer och beroende på vilket fiske man utövar har man olika krav på håven. En fiskehåv kan vara konstruerad i metall eller trä, ha en fast konstruktion eller vara teleskopisk.

En viktig detalj är att nätet på håven skall vara djupt så att inte fisken kan slita sig och ta sig ur håven då den ska bärgas. Håvnätet ska vara knutlöst eller av hårt tvinnat material för att fungera bäst. Dessa material gör att krokar är enklare att lossna och att fisken tar så liten skada som möjligt. I vissa vatten är det krav på att använda knutlösa nät för att inte skada fisken vid återutsättning.

En teleskopisk håv ska ha en styv ram för att inte vika sig då man ska landa en stor fisk. Om konstruktionen är bristfällig finns en risk att en större fisk knäcker håven. Normalt är också själva bågen på håven fällbar så det är också viktigt att den har en stadig konstruktion.

När man fiskar från båt använder man en större håv då man i normalfallet har gott om plats. En större håv gör det enklare att landa fisken. Vid fiske från land eller vid vadning är det oftast inte praktiskt att ha med sig en stor håv. Då får man nöja sig med en mindre. En viktig detalj som man inte alltid tänker på är att om man har ett långt spö kan det vara svårt att få fisken så nära att man når den med en alltför kort håv.

Vid håvning är det viktigt att fisken skall komma nästan självmant in i håven. Håven skall inte jaga fisken i vattnet, om fisken har så mycket krafter kvar att den försöker fly när den ser håven är det inte tid att håva den ännu. Det är också lätt hänt att man slår lös fisken genom att tillexempel fästa kroken i garnet på håven.

Fiskelinan är en viktig, för att inte säga den viktigaste, del av utrustningen. Linan skall hålla kontakt med betet och ge signaler till fiskaren om vad som händer i andra änden. Linan är också viktig då fisk ska drillas. Viktigt är då att brottstyrkan är tillräcklig så inte fisken sliter av linan.

Idag finns ett flertal olika sorters lina att välja mellan. De två vanligaste är nylon och flätlina.

Nylonlina

Nylonlina är en homogen, jämntjock och rund fiskelina. Detta har tills för ett par år sedan varit den vanligaste typen av lina. Den används till alla typer av fiske. Nylonlinan är enkel att handskas med och kan användas i tillräckligt tunna dimensioner för att ge långa kast. Nackdelen med nylon är att dess brottstyrka, speciellt i tunnare dimensioner, och det faktum att den töjer sig.

Flätlina

En flätlina består av ett antal tunnare trådar som är sammanvävda. I många fall används någon sorts kevlar. Genom att konstruera linan på detta sätt ökar brottstyrkan och linan töjs inte på samma sätt som en vanlig nylonlina, den är mer eller mindre stum. En stum lina ger bättre kontakt med betet och vid tillexempel havsfiske så används numera nästan uteslutande flätlina.

Det är inte alltid som det är en fördel att linan är stum. Det finns teorier om att fisken enklare kan slå sig loss då man använder flätlina. En flätlina är mer känslig för mekanisk påverkan än en klassisk nylonlina.

Då man monterar en flätlina på sin rulle kan man först spola på ett lager med vanlig nylonlina för att motverka att hela linpaketet snurrar då man vevar in.

Ta med en tång

Det är alltid bra att ha med en tång. Om en krok fastnar är det svårt att få ut den på annat sätt än att trä den genom skinnet igen, bita av hulingarna och dra ut den igen.

Ta med bra kläder

Det finns alltid risk att vädret försämras och då är det alltid bra att ha med sig lite extra kläder. Det är enklare att klä av sig om det är för varmt än att frysa i flera timmar.

Respektera andra

Tänk på att respektera andra du möter vid vattnet. Ta med dig allt skräp, se till att inte beträda privat mark och följ de regler som finns för vattnet.

• Det enklaste är att först montera rullen på spöet.
• Trä linan genom den första (största) spöringen på spöet.
• Innan man fäster linan skall man kontrollera så att linan ligger på rätt sida av bygeln eftersom man ska använda den för att linda på linan senare. Öppna bygeln och fäst linan i spolen med en knut:

  

• När linan är fäst vevar man in linan från spolen. Här behövs lite motstånd så att linan lägger sig rätt på spolen så ett sätt kan vara att dra linan genom en handduk eller liknande. Notera att linan skall haspla av linrullen.
• Se till att linan fylls upp jämnt på spolen och fyll till den första lilla kanten på spolen. Om för mycket lina spolas på kommer den rulla av spolen av sig själv och det finns stor risk för trassel. Om man fyller för lite kommer kastlängden försämras.

Om man har en kort/tunn lina som inte räcker till att fylla spolen kan man tejpa ett antal varv på spolen innan man fyller på lina.